onsdag 30 juli 2014

Så härligt det är att i ungdomens vår




1. Så härligt det är att i ungdomens vår 
få njuta av livet i Herrens fruktan! 
När hjärtat av hälsa och levnadslust slår 
och själen är lydig Guds Andes tuktan, 
då lever man livet, som Gud det vill, 
och växer i ålder och visdom till. 

2. Så saligt i frestelsens brännande sand 
att äga i Herren sin glädjekälla, 
att skyddad och ledd av Guds mäktiga hand 
med kropp och med själ till hans tjänst sej ställa! 
Ja, tänk, vilken lycka det är att så 
få vandra med Gud, i hans uppdrag gå! 

3. Så dyrbart det är att få tjäna sin Gud, 
att leva för honom till andras bästa! 
När störst utav allting blir kärlekens bud, 
då tjänar man ödmjukt och glatt sin nästa. 
O Gud, kom i hela mitt hjärta in 
och låt mej för evigt få vara din!

Text och musik: Joël Blomqvist

torsdag 24 juli 2014

O Herre, vem får bo



1. O Herre, vem får bo 
på Sions berg i ro? 
Vem har du velat välja 
att där ditt lov förtälja? 
Vem vill du nåd bevisa? 
Vem kan dej värdigt prisa? 

2. Den ödmjuk, ren och from 
i Herrens helgedom 
upplyfter sina händer 
och ej sitt hjärta vänder 
till vrång och fåfäng lära, 
men vill Guds sanning ära, 

3. den ska i all sin tid 
få röna Herrens frid
och se Guds nåd få flöda 
i vila och i möda, 
i glädjen och i nöden, 
i livet och i döden. 

4. Så låt oss öppna snart 
vårt hjärta uppenbart!
Vår Herre då behagar 
själv bo där alla dagar, 
oss med sin Ande liva, 
allt ont ifrån oss driva. 

5. Ja, havom honom kär, 
som ärans Konung är!
Han, mäktig och rättrådig, 
barmhärtig, mild och nådig, 
oss med sin hand bevarar, 
välsignar och försvarar.

 Text: Andreas Christensson Arrebo efter kung David (Psalt. 24:3ff).
 Musik: Jakob Regnart

Vak upp! Hör, väkten ljuder




1. Vak upp! Hör väkten ljuder
från Sions murar än.
Se, nådens sol dig bjuder
en bättringsdag igen.
Men snart skall budet fara
från livets Furste ner
och i hans namn förklara
att ingen tid är mer.

2. För sent skall syndarn vakna
där ingen morgon är,
där han skall evigt sakna
den nåd han spillde här,

där inga böner höras,
där ingen bättring sker,
ty kan väl bättring göras
då ingen tid är mer?

3. O du i synden döde!
Se denna evighet,
där allt är mörkt och öde
och ej av ändring vet.
Att synden hopplöst minnas:
o mask, som ro ej ger!
Ack, kan väl hoppet finnas,
då ingen tid är mer?


4. Vak upp! Hör, ropet skallar:
Nu är behaglig tid!
Nu gå dit Herren kallar
med bön och bot och strid.
Vill du den nåd förnimma,
som syndarn bjuds ännu,
så tänk var dag, var timma,
att nu är tid, blott nu.


Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), 1816
Musik: Strassburg 1536

tisdag 22 juli 2014

Den signade dag




Nedan återges en alternativ koralvariant från Mora. För endast sopran- och altstämma, klicka längst till vänster vid G-klaven (så att övre notsystemet rödfärgas) och därefter på uppspelningspilen. Då blir musiken inte så murrig (ska väl egentligen vara enstämmig, jfr Malungskoralen nedan):


Alt. dalakoral från Malung:


Alt. folkkoral från Öjebyn, Piteå (kär psalm har många melodier):




1. Den signade dag som vi nu här se
av himmelen till oss nedkomma,
han blive oss säll, han låte sig te
oss allom till glädje och fromma.
Ja, Herren den högste oss alla i dag
för synder och sorger bevare.

2. Den signade dag, den signade tid
var morgon jag månde betänka,
då nådenes sol så härlig och blid
rann upp för all världen att blänka
och herdarna hörde Guds änglar i skyn,
som sjöngo att dagen var kommen.

3. Det heliga kors vår Herre själv bar
för världens synd, icke för sina,
mot satan jag sätter till värn och försvar
och tröstar på Frälsarens pina.
Det blodet, som runnit på korsträdets stam,
har avplanat synderna mina.

4. Om än varje träd och gräs på vår mark
fått stämma och talande tunga,
om djurens och fåglarnas, ljuvlig och stark,
som änglarnas röst kunde sjunga,
förmådde de aldrig till fyllest Guds Son,
vår Frälsare Jesus lova.

5. Men såsom en fågel mot himmelens höjd
sig lyfter på lediga vingar
och lovar sin Gud, är glad och förnöjd
när han över jorden sig svingar,
så lyfter sig själen i hjärtelig fröjd
till himlen med lovsång och böner.

6. Ack, låtom oss lova och bedja vår Gud,
när stunderna växla och skrida,
så skola vi stärkas att hålla hans bud
och vaka och tåligen lida.
Ja, låtom oss verka med allvar och flit,
så länge oss dagen förunnas.

7. Ty dagen han är dock aldrig så lång,
att icke dess afton skall stunda.
Då lämnas vårt verk, då tystnar vår sång,
må vi det med allvar begrunda.
Vi bliva utburna, och sömnen blir tung
i graven, vår bädd och vår boning.

8. Ack, give då Gud, vi honom så tjänt
med allt vad av honom vi äga,
så nyttjat de pund oss Herren förlänt,
att han till envar måtte säga:
Gack in i din Herres glädje, gack in,
du tjänare gode och trogne!

9. När vi skola hem till vårt fädernesland
och skiljas från sorg och elände,
befalle vi tryggt vår själ i Guds hand
och glada från världen oss vände.
Ja, Herren han give i Jesu namn
vår vandring en fröjdefull ände!

torsdag 17 juli 2014

Nu fröjda dej, du vida jord



1. Nu fröjda dej, du vida jord,

åt Herrens nåd och helga ord,
predikat av apostlars röst
och givet oss till evig tröst.

2. När Kristus hade fullgjort allt
som Fadern honom anbefallt,
han sände, efter Guds beslut,
kring jorden sina vittnen ut.

3. Olärda var de, enkla män,
men genom tron på Frälsaren
dock deras ord den styrka fann
som världens vishet övervann.

4. Det var om den uppståndne Krist
de vittnade båd´ först och sist,
om nåden som i honom här
åt hela världen vunnen är.

5. Där ordet blev predikat klart
omvändes hjärtan underbart.
De andligt döda väcktes opp
till liv i kärlek, tro och hopp.

6. Än ljuder detta glada bud
om bättring inför Herren Gud,
om tro på Sonen Jesus Krist,
vår hjälpare mot synd och brist.

7. Gud, lär oss lyssna och förstå
och öppna våra hjärtan så,
att ordets helga rikedom
ej blir för oss till straff och dom.

8. Låt oss betänka det var stund
och bära det i hjärtats grund,
och så i tro och kärlek rätt
dej prisa, som ditt ord oss gett.

Text: Latinsk vesperhymn, Olaus Petri 1536 (43 år), bearb.
Musik: Worchester hymnariuem 1200-talet / Mikael Weisse 1531

måndag 14 juli 2014

Korset är de kristnas broder




1. Korset är de kristnas broder,
törnebusken rosens moder,
mörka moln ger grönska god.
Guldet skall av hammarn smidas,
druvan under pressen vridas,
//: mänskan lära tålamod ://

2. Ljust och mörkt i världen blandas,
lätt och tungt man ömsom andas,
lust och jämmer följs här åt.
Här är fröjd och sorgetimma,
solsken växlar om med dimma,
//: glada leenden med gråt ://

3. Varför vill jag då på jorden
sitta jämt vid glädjeborden?
Om jag vill bli Jesus lik,
bör jag fostran väl fördraga
utan att i otid klaga,
//: ty hans kärlek gör mej rik! ://

Text: Olof Kolmodin, ngt bearb. 2012
Musik: Tysk melodi

torsdag 3 juli 2014

Kärleken är ljusets källa



Alt. koral:


1. Kärleken är ljusets källa,
kärleken är livets rot,
därför ska Guds budord gälla,
därför tas de fallna mot!
Jesus har den själv förklarat,
Anden har den uppenbarat,
den kan kännas i Guds frid
och det hopp vi tröstas vid.

2. Kärleken är livets krona,
kärleken är ljusets glans.
Därför ses nu Jesus trona
strålande av eldars krans.
Han som ljuset är och livet,
han för oss sej själv utgivit.
I Guds kärlek han förblir,
på en tron som av safir.

3. Kärleken är lagens fullhet
och fullkomlighetens band.
Den är vad vi alla skulle,
Andens frukt i varje land.
Med Guds kärlek som i Eden
växer på vår jord Gudsfreden.
Vi ska också bli med den
ett med själens bäste vän.

Text: Nikolaj Severin Frederik Grundtvig 1853 (70 år), övers. A.H. 3/7 2014
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1862 (52 år)