torsdag 30 juni 2016

Vem är den som skuldfri träder



Utjämnad koralform:




1. Vem är den som skuldfri träder 
inför Gud i Sions gårdar? 
Den som sej i Kristus kläder 
och sin första kärlek vårdar. 
O min själ, i fröjd och smärta 
höre du från himlen ljudet: 
kärlek av ett helgat hjärta 
huvudsumman är av budet.

2. Tänk på honom som var frestad
såsom du i alla stycken,
honom, som vid korset fästad
drack för dej den bittra drycken.
Ren och helig, han allena
kunde frälsning oss förvärva,
så att, heliga och rena,
vi får paradiset ärva.


3. I det heligsta ingången
han åt dej försoning funnit,

dej som var i synder fången
har han frihet återvunnit,
för att du med honom sedan
skulle leva i hans rike,
och, i honom helig redan,
alltmer bli den honom like.


4. Upp, min själ, att korset bära
och i Andens rustning övas!
Vill du kämpa till Guds ära,
du i frestelser ska prövas.
Salig den som tåligt lider,
den ska tröst och styrka finna.
Salig den som modigt strider,
den ska livets krona vinna.

*5. Salig, salig den som kände,
den som trodde dej allena,
sanne Gud, och den du sände
att med dej oss än förena!
Jesus Kristus, du är vorden
vägen, sanningen och livet,
och i himlen och på jorden
är ej annat namn oss givet.




Text: J O Wallin 1816 (37 år), bearb. A.H. 2007, 2016
Musik: J Crüger 1649

tisdag 28 juni 2016

Nu fröjda dej, du vida jord



1. Nu fröjda dej, du vida jord,

åt Herrens nåd och helga ord,
predikat av apostlars röst
och givet oss till evig tröst.

2. När Kristus hade fullgjort allt
som Fadern honom anbefallt,
han sände, efter Guds beslut,
kring jorden sina vittnen ut.

3. Olärda var de, enkla män,
men genom tron på Frälsaren
dock deras ord den styrka fann
som världens vishet övervann.

4. Det var om den uppståndne Krist
de vittnade båd´ först och sist,
om nåden som i honom här
åt hela världen vunnen är.

5. Där ordet blev predikat klart
omvändes hjärtan underbart.
De andligt döda väcktes opp
till liv i kärlek, tro och hopp.

6. Än ljuder detta glada bud
om bättring inför Herren Gud,
om tro på Sonen Jesus Krist,
vår hjälpare mot synd och brist.

7. Gud, lär oss lyssna och förstå
och öppna våra hjärtan så,
att ordets helga rikedom
ej blir för oss till straff och dom.

8. Låt oss betänka det var stund
och bära det i hjärtats grund,
och så i tro och kärlek rätt
dej prisa, som ditt ord oss gett.

Text: Latinsk vesperhymn, Olaus Petri 1536 (43 år), bearb.
Musik: Worchester hymnariuem 1200-talet / Mikael Weisse 1531

Mäktigaste segerhjälte




1. Mäktigaste segerhjälte,
lejon utav Juda stam,
bind nu svärdet vid ditt bälte,
träd för allas åsyn fram,
så att hela världen ser:
du är Gud och ingen mer.

2. Herre, hjälp, det går så sakta
med ditt verk på jorden vid.
Få vill rätt din nåd betrakta,
största delen har ej tid.
Världen smädar på allt sätt
Frälsaren från Nasaret.

3. Detta ser du, store Herre,
och kan likväl tiga still!
Den som ond är blir allt värre,
alla lever som de vill.
De som kristna än benämns
för ditt namn i sällskap skäms.

4. Om du detta framgent lider,
att all världen rasar så,
fruktar jag att du omsider
litet för din möda får.
Den du köpt är åter såld
i den förre herrens våld.

5. Visa dej då än på jorden
som en segervinnare,
visa meningen med orden
hela världens Frälsare,
du som uppstått sen du dött
och för alla mänskor blött!

6. Låt av dina läppar flyta
fridens evangelium!
När du låter Moses ryta
så att varje mun blir stum,
bjud Johannes strax gå fram
och predika: Se Guds Lamm!

7. Invig präster som predikar
utav kärlek till din hjord,
olika men ändå lika,
trogna mot ditt eget ord.
Lejon utav Juda stam,
låt ditt uppsåt här gå fram!

8. Ja, låt alla vittnen ringa
Andens gåvor ta emot,
låt din kärlek så oss tvinga
att vi inte räds för hot,
att vi går trots svaghet stor,
talar därför att vi tror.

9. Alla ni som frälsning funnit,
sjung er Herres pris och lov!
Tacka för hans blod som runnit,
stäm nu in med himlens hov!
Skäms ej mer, ni syndare,
vittna om er Frälsare!

10. Hedra denne blodsbrudgummen,
Salems döttrar, på allt vis!
Om ni står i ständig stumhet,
ropar stenarna hans pris.
Låt ej himlens nya sång
blir er gammal, tung och lång!

Text: Lars Thorstensson Nyberg (1720-1792), bearb. A.H.
Musik: Svensk 1697

Den signade dag




Nedan återges en alternativ koralvariant från Mora. För endast sopran- och altstämma, klicka längst till vänster vid G-klaven (så att övre notsystemet rödfärgas) och därefter på uppspelningspilen. Då blir musiken inte så murrig (ska väl egentligen vara enstämmig, jfr Malungskoralen nedan):


Alt. dalakoral från Malung:


Alt. folkkoral från Öjebyn, Piteå (kär psalm har många melodier):




1. Den signade dag som vi nu här se
av himmelen till oss nedkomma,
han blive oss säll, han låte sig te
oss allom till glädje och fromma.
Ja, Herren den högste oss alla i dag
för synder och sorger bevare.

2. Den signade dag, den signade tid
var morgon jag månde betänka,
då nådenes sol så härlig och blid
rann upp för all världen att blänka
och herdarna hörde Guds änglar i skyn,
som sjöngo att dagen var kommen.

3. Det heliga kors vår Herre själv bar
för världens synd, icke för sina,
mot satan jag sätter till värn och försvar
och tröstar på Frälsarens pina.
Det blodet, som runnit på korsträdets stam,
har avplanat synderna mina.

4. Om än varje träd och gräs på vår mark
fått stämma och talande tunga,
om djurens och fåglarnas, ljuvlig och stark,
som änglarnas röst kunde sjunga,
förmådde de aldrig till fyllest Guds Son,
vår Frälsare Jesus lova.

5. Men såsom en fågel mot himmelens höjd
sig lyfter på lediga vingar
och lovar sin Gud, är glad och förnöjd
när han över jorden sig svingar,
så lyfter sig själen i hjärtelig fröjd
till himlen med lovsång och böner.

6. Ack, låtom oss lova och bedja vår Gud,
när stunderna växla och skrida,
så skola vi stärkas att hålla hans bud
och vaka och tåligen lida.
Ja, låtom oss verka med allvar och flit,
så länge oss dagen förunnas.

7. Ty dagen han är dock aldrig så lång,
att icke dess afton skall stunda.
Då lämnas vårt verk, då tystnar vår sång,
må vi det med allvar begrunda.
Vi bliva utburna, och sömnen blir tung
i graven, vår bädd och vår boning.

8. Ack, give då Gud, vi honom så tjänt
med allt vad av honom vi äga,
så nyttjat de pund oss Herren förlänt,
att han till envar måtte säga:
Gack in i din Herres glädje, gack in,
du tjänare gode och trogne!

9. När vi skola hem till vårt fädernesland
och skiljas från sorg och elände,
befalle vi tryggt vår själ i Guds hand
och glada från världen oss vände.
Ja, Herren han give i Jesu namn
vår vandring en fröjdefull ände!

lördag 25 juni 2016

Var är den Vän som överallt jag söker



B-melodi:



1. Var är den Vän som överallt jag söker?
När dagen gryr, min längtan blott sej öker.
När dagen flyr, jag än ej honom finner,
fast hjärta brinner.

2.Jag ser hans spår varhelst en kraft sej röjer
en blomma doftar och ett ax sej böjer.
Ja, i den suck jag drar, den luft jag andas
hans kärlek blandas.

3. Jag hör hans röst där sommarvinden susar,
där lunden sjunger och där floden brusasr;
jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala
och mej hugsvala.

4. Likväl ett töcken mej från honom stänger:
min bön, men ej min blick till honom tränger.
O, att jag kunde nå dithän med båda
och honom skåda!

5. Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sej förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara!


Text: Johan Olof Wallin 1818 (39 år), ngt bearb.
Musik: Folklig koral från Mora, alt. Johann Cruger 1640 (42 år), alt. Alice Tegnér

torsdag 23 juni 2016

O vad världen nu är skön




1. O vad världen nu är skön,
klädd i sommardräkten!
Känn i skog, på äng, på sjö
milda, friska fläkten,
ljuva dofter, fågelsång.
Mänska, höj ock du din sång!

2. Jorden, smyckad som en brud,
högt lovsjunger Herren.
Jubla, lund i vårlig skrud,
ängder när och fjärran.
Allt hans Ande skapar nytt,
vinterns tunga välde flytt.

3. Skulle ej min själ, min mun
honom offer bringa,
helig sång av hjärtats grund
till Guds ära klinga?
Är vår jord så rik på fröjd,
o, hur blir då himlens höjd!

Text: Jacob Axel Josephson 1861 (43 år)
Musik: Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791)

onsdag 22 juni 2016

När allt omkring mej vilar





1. När allt omkring mej vilar,
till dej min ande ilar,
o Gud, och lovar dej.
När världens larm försvinner
och jag mej ensam finner,
är du, Barmhärtige, hos mej.

2. När mörker jorden höljer
och all dess prakt fördöljer,
jag till ditt rike ser.
Jag ser det kring de dina
av nåd och sanning skina,
i saligt ljus som ej går ner.

3. I natten mörk du ser mej,

din kärleks ljus omger mej,
i det jag somnar in.
I det jag vaknar åter,
allt medan du mej låter
här fostras att bli evigt din.

4. Låt mej din nåd ej sakna,
tills jag en gång får vakna
där själv du solen är,
där jämt jag på dej aktar,
ditt anlete betraktar
och kommer dej alltmera när.



Text: Frans Michael Franzén 1814 (42 år), 1818
Musik: Heinrich Isaac o 1500 (50 år)
v

tisdag 21 juni 2016

Se, mänskan är ett härligt verk




1. Se, mänskan är ett härligt verk 
av Guds, den Högstes, händer! 
I minsta lem hans vishet märk, 
hur allt till gagn han vänder.
Din fot från ort till ort dej bär, 
fast den dej tycks så ringa, 
och med din hand, så svag den är, 
du hårda berg kan tvinga.

2. Vad rikedom av kraft och ljus,
av under i vart sinne!
Ditt öga är ett litet hus,
vad ryms dock ej därinne?
Ditt öra, fast orörligt, gör
till sitt vart ljud som röres,
och inget når dej utanför
som till din själ ej föres.

3. All fägring i Guds rika värld 
är satt för dej att fatta.
Guds fatabur är dej beskärd, 
att öppna och att skatta. 
Var än du ställer här din fot,
vart du i rymden fore,
allt skönjer du, allt tar du mot, 
allt är som ditt det vore. 

4. Dock mer, ja, utan likhet mer, 
än jordiskt sinne känner,  
än öra hör, än öga ser, 
förnimmer här Guds vänner; 
med andens syn Guds helga råd, 
hans löften och hans lagar, 
hans kärlek, vishet, makt och nåd 
de skådar alla dagar. 

5. Gud, upprätthåll ditt ädla verk, 
att det ej må förfalla.
Beskärma, Herre, stöd och stärk 
mot frestelsen oss alla. 
Lär oss de gåvor bruka väl, 
som du oss täckts förära, 
till fröjd och båtnad för var själ 
och dej till pris och ära!

Text: Johan Ludvig Runeberg, bearb. A.H.
Musik: Burkhard Waldis

måndag 20 juni 2016

Kom, ljuva ro och sommarnöje



1. Kom, ljuva ro och sommarnöje,
du härlighetens förebild!
Den tid på denna jord vi dröjer
förljuvar du och gör så mild.
Då sjunger Andens näktergal
i Sarons täcka blomsterdal.

2. Välkommen hit, du Sions konung
och herde god för dina lamm,
som smord med olja, rik på honung
för hela världen träder fram,
ger ljuvlig skugga långt ifrån,
som cedrarna på Libanon.

3. Du är en evig hälsokälla
av nåd och liv, av must och märg,
som aldrig slutar övervälla
de dinas boning, Sions berg.
Du är en outöslig brunn
för varje själ och törstig mun.

4. Vem är då krank och inte dricker,
vem är som hör och ej ger akt?
Vem har en själ och märker icke
vad Herren, Herren själv har sagt:
att han till oss har gott behag,
att nu är salighetens dag!

5. Nu är en sol för oss uppgången,
och vi fått höra nådens röst.
Vår fiende är evigt fången,
var mänskosjäl är återlöst.
Vi i förbund med Herren står,
och ännu varar nådens år!

6. Ni blommor som bekläder jorden,
ni örter utav tusen slag,
du fågelsvärm som kvittrar orden
på vår och eder Konungs dag,
ni träd och fiskars menighet
och allt vad jorden nämna vet,

7. ni stora hav och branta floder,
ni bäckar klara som kristall,
ni hårda berg och marmorstoder,
er enda syssla vara skall
att tala om en evig hand
som råder över alla land.

8. Min hör ni, frälsta mänskosjälar:
när träd och djur blir glädjens tolk,
skall vi som varit dödens trälar
och nu av nåd är Herrens folk
stå stummare än stock och sten?
Nej, stäm nu in här var och en:

*9. Halleluja av hela jorden,
halleluja av den som tror,
halleluja av helgons orden,
helleluja av änglakor,
halleluja av gammal, ung,
halleluja för Sions Kung!


Text: Anders Carl Rutström, bearb. A.H. 

O vad världen nu är skön




1. O vad världen nu är skön,
klädd i sommardräkten!
Känn i skog, på äng, på sjö
milda, friska fläkten,
ljuva dofter, fågelsång.
Mänska, höj ock du din sång!

2. Jorden, smyckad som en brud,
högt lovsjunger Herren.
Jubla, lund i vårlig skrud,
ängder när och fjärran.
Allt hans Ande skapar nytt,
vinterns tunga välde flytt.

3. Skulle ej min själ, min mun
honom offer bringa,
helig sång av hjärtats grund
till Guds ära klinga?
Är vår jord så rik på fröjd,
o, hur blir då himlens höjd!

Text: Jacob Axel Josephson 1861 (43 år)
Musik: Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791)

torsdag 16 juni 2016

Allt mänskosläktet av ETT blod - 200 år i år!




1. Allt mänskosläktet av ett blod
den store Guden danat,
och allas väg han, vis och god
till samma mål har banat,
för att, som barn av samme Far
och syskon till varandra,
vi skulle våra prövningsdar
i endräkt genomvandra.

2. Vi hit ej förde gods och guld,
ej pengar, makt och ära.
Vi ner i gravens tysta mull
kan inget med oss bära.
Varandras bistånd, tröst och råd
är här för oss av nöden,
och Guds barmhärtighet och nåd
i livet och i döden.


3. Allt mänskosläktet med ett blod
förlöstes att i renhet,  
i ödmjukhet och tålamod 
bevara Andens enhet. 
En Medlare, en tro, ett dop 
bjöd samma tröst åt alla, 
som låter sej av nådens rop 
till bot och bättring kalla. 

4. Som tjänare åt tjänare
kom alla herrars Herre 
att frälsa det förtappade, 
det större med det smärre, 
och vid sin bortgång skänkte han 
oss detta testamente: 
"Ni syskon, tjäna så varann, 
som jag er alla tjänte!» 

5. Och i hans Ande blev nu vi 
varann som kristna lika.  
I dopet både slav och fri 
fick arvsrätt till hans rike. 
Sej allas blick från kvalens jord 
till samma himmel höjde, 
och allas knän vid nådens bord 
i samma tro sej böjde. 

 6. Så hjälp oss, Herre, att vi må 
bland gåvor mångahanda, 
som av din rika nåd vi får,  
dock livas av en Ande, 
som, kärleksfull och ljuv och blid, 
kan våra hjärtan rena  
och i rättfärdighet och frid 
med Kristus oss förena. 

7. Ta bort allt köttsligt överdåd, 
allt högmod ur vårt sinne. 
Du ger ju de ödmjuka nåd: 
förakt och hat försvinne! 
Att nyttja rätt de pund vi fått,
det må du själv oss lära.
För allt som av din nåd blir gott
du ensam ska ha ära.

Text: Johan Olof Wallin 1814. 1816, bearb. A.H. 17/6 2016
Musik: Burkhard Waldis

[Hallqvists och Frostensons bearbetning är i många avseenden bättre, men den är copyrightskyddad]

Du som åt människan



1. Du som åt människan
den ädla förmån skänker,
att tungan yttra kan
vad själen vill och tänker,
med ansvar, fullt av vikt,
du lämnar i mitt val
att tillse, när min plikt
är tystnad eller tal.

2. Må aldrig denna röst
sig blanda med de fräckas,
av vilka jordens tröst
och himlens budord gäckas.
En oblyg ordalek
mitt skämt besmitte ej,
ej svordom eller svek
mitt öppna ja och nej.

3. Jag väja må det ord
som villar eller sticker,
och fly som själamord
allt baktal och allt smicker.
Jag sanning tala vill
och anse för ett rån
såväl att lägga till
som taga därifrån.

4. Jag söke ingen del
i mångas usla ära
att träffa nästans fel
och dem i dagen bära.
Den illsint gripes an
jag kristligt hägna vill,
och där jag det ej kan,
jag tige hellre still.

5. Min tunga aldrig skall
en hemlighet förråda,
hon hellre stum och kall
må fast vid gommen låda.
Vad vännen trygg förtror
åt ömhetens förvar,
må han som trätobror
där ännu finna kvar.

6. Men lossne tungans band
att tolka vad jag känner
för hem och fosterland,
välgörare och vänner.
Jag spare ej mitt tal
där jag med Jesu nåd
kan lindra armas kval
och hindra ondas råd.

7. Vad rätt, vad ärligt är,
vad kyskt, vad ljuvligt lyder,
vad glädje med sig bär,
vad ung och gammal pryder,
må spridas med min röst
liksom en morgondagg,
till styrka och till tröst,
till bot mot sorg och agg.

8. Men först och sist, min Gud,
jag vill med tacksam tunga
förkunna dina bud,
din nåd och sanning sjunga
och gå i fröjd och kval
till dig med bönens ljud.
Låt mina läppars tal
behaga dig, min Gud!


Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. A.H. 2008

fredag 10 juni 2016

Gud är nådig, hör, han vill ej



1. Gud är nådig, hör, han vill ej
syndarens fördärv och död.
Hjälp vill han få föra till dej
när du är i själanöd.
Tro trots all din synd och svärta,
ge åt Gud ditt arma hjärta,
ta till tröst i all din smärta:
Gud vill ingens dom och död.

2. Han dej sökt på berg och ängar,
tills han funnit dej, sitt får.
Stäm nu alla glädjens strängar,
Jesus hem med själen går!
Du av nattens köld fått skaka,
nu hans kärlek får du smaka,
varmt välkommen hit tillbaka,
han vill hela dina sår!

3. Det är fröjd i himlens salar
när en syndare har vänt
åter till den vän som talar
livets ord, av himlen sänt,
rengör varje sår som blöder,
med sin Ande genomglöder
och till livet pånyttföder
- salig den som detta hänt!

Text:Magnus Brostrup Landstad 1861 (59 år), sv. övers. A.H. 31/7 2015
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år)

torsdag 2 juni 2016

Fördolde Gud och ursprungskälla





1. Fördolde Gud och ursprungskälla
till allt i himmel och på jord.
Vi ser dig styra än och ställa
med makten i ditt blotta ord.
Men outgrundlig är din sed:
än måste allt din vilja följa,
och än tycks du din allmakt dölja
- du vänder allting upp och ned.

2. Ett obegripligt kungavälde
din allmaktshand på jorden för.
Men vi blev häpnast, när det gällde
vad här med dina barn du gör,
då vi med undran skåda fått,
hur du gudomligt oss ledsagar.
Att det är bäst, vad dig behagar,
vi först i efterhand förstått.

3. När något vidrigt sig tilldrager
och hotar med förskräckligt slut,
strax det all ro ifrån oss tager,
ty vi kan ej se vägen ut.
Men händer det att allt går till
så väl och vackert som oss lyster,
då är vi nöjda och förtröstar
på dig så mycket som vi vill.

4. Ett tålamod förutan ände,
Förbarmare, med oss du har.
Vi felar utan återvändo,
men du förblir dock den du var.
Din nåd och tuktan är ju ett.
Fast de så helt olika smakar,
så har du, när vi ser tillbaka,
ment lika väl med ljuvt och lett.

5. Vår käre Far, vårt allt i alla,
du är densamme alla dar.
Inför din tron ska nederfalla
allt det som liv och anda har.
Men i din hand är redan nu,
då vi ska ta dig helt på orden,
all makt i himlen och på jorden.
För evigt prisad vare du! 

Text: Anders Carl Rutström
Musik: Andreas Holmberg