måndag 22 september 2014

Vi kristna bör tro och besinna




1. Vi kristna bör tro och besinna
vad Kristus så nådigt har lärt,
då han oss här ville påminna
hur litet allt världsligt är värt;
ty den kan ej himmelen söka,
som blott vill det jordiska öka
och blott har det timliga kärt.

2. Att tjäna två herrar tillika,
så skilda som Mammon och Gud,
det kan ingen utan att svika
och vanvårda enderas bud.
O människa, välj till ditt bästa
vid vilken du tänker dej fästa,
och honom ditt hjärta tillbjud!

3. Misströstande sörj ej för livet:
nog får du ditt dagliga bröd.
Det är dej av Skaparen givet,
han ser ditt behov och din nöd.
Han kan sina tjänare pröva,
men aldrig skall han dem beröva
sitt bistånd, sitt huldrika stöd.

4. Dej hela naturen må lära
för misstron att blygas med skäl.
Ej fåglarna så eller skära,
men Herren försörjer dem väl.
Du mera än dessa ju skattas,
o skulle han låta dej fattas
din nödtorft, bekymrade själ?

5. Se, liljorna kunna ej spinna,
dock livar dem himmelens fläkt.
Vad färger och fägring vi finna
i all deras talrika släkt!
Själv Salomo, lycklig och mäktig,
bar icke en klädnad så präktig
som deras förtjusande dräkt.

6. Om Gud nu så gräset bekläder,
som blomstrar på marken så kort,
i dag med sin vällukt oss gläder,
i morgon är vissnat och torrt,
hur gör du dej oro och smärta?
Ack, skulle, o klentrogna hjärta,
den Allgode glömma dej bort?

7. Sitt svar på din bön skall han skicka.
Spörj ej efter hedningars sed:
vad skola vi äta och dricka,
vad skola vi kläda oss med?
Gud lovar för detta att sörja.
Med hopp kan du arbetet börja,
i frid kan du lägga dej ned.

8. Så lämna all otidig möda
och var ej en fåfängans träl.
Sörj icke för kläder och föda,
men sörj för din fattiga själ.
Sök ivrigt och flitigt Guds rike
och hugna din torftiga like,
så får du det övriga väl.


Text: H Spegel 1686 (41 år), J O Wallin 1816 (37 år), ngt bearb.

Musik: Tysk? 1500-talet/Köpenhamn 1569/Kangasala 1624

måndag 8 september 2014

Din kärlek, Jesus, gräns ej vet



Alt. (utjämnad form från 1939 års koralbok, finns ej i 1986 års koralbok):


1. Din kärlek, Jesus, gräns ej vet.
Du själv oss uppenbarar
den nåd som var av evighet,
som är och evigt varar.
Där nöd och sorg ett hjärta tär,
där någon tröst och råd begär,
du med din hjälp är nära.

2. Dem som i världen vilse går,
de trötta och de gamla,
de sjuka, fattiga och små
du vill kring dig församla.
Av det i världen intet var
åt dig ett folk du utvalt har,
som du vill rikt benåda.

3. Du skänker oss ett nådens år,
du löser träldomsbanden.
Där bland betryckta fram du går
Guds rike är för handen.
Du, Herre, själv dess spira bär,
när du mot oss barmhärtig är.
Du härskar, när du tjänar.

4. Och stor i himmelriket är
den som din kärlek tvingar,
den som ej tack och lön begär,
men tyst sitt offer bringar,
som går med glädje där du går,
och tacksam är att dig han får
i dina bröder tjäna.

5. O Jesus, oss din Ande sänd,
som liv från ovan föder.
Den eld i din församling tänd
som av din kärlek glöder.
Oss alla hjälp, att vi förmår
vad vi av dig för intet får
med fröjd för intet giva.


Text: Ernst Lönegren 1917 (55 år)
Musik: Strassburg 1545/Johann Cruger 1653 (alt. svensk utjämnad form)