fredag 12 april 2013

Morgonstund har guld i mun



1. Morgonstund 
har guld i mun,
för natten Gud vi lovar!
Han har oss lärt i Jesu namn,
att liksom barn i modersfamn
vi djupt och sött får sova.

2. Morgonstund 
har guld i mun,
vi till vårt verk får ila,
som fågeln glad ur skog och vång
sej svingar med sin morgonsång,
pånyttfödd av sin vila.

3. Morgonstund 
har guld i mun,
med glädje får vi börja.
Till glädje blir var stund och dag
som levs till Herrens välbehag,
om än vi måste sörja.

4. Gå då fritt,
envar till sitt!
På nåden får vi bygga!
Ja, vi får lust och lycka till
att göra gagn som Gud det vill,
när nåden gör oss trygga.

5. Sol sin led
går upp och ned,
i ljuset vill vi vandra.
Gud give, att vi värma må
som himlens ljus, om än så små,
i kärlek till varandra.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig
Musik: Christian Barnekow

onsdag 10 april 2013

Till dej, o Herre, längtar jag




1. Till dej, o Herre, längtar jag;
jag hoppas nu på dej.
Låt inte mej få bli till skam,
min ovän glädja sej.

2. Tänk, Gud, på din barmhärtighet,
som förr än världen var!
Tänk inte på den synd jag gjort,
men ge mej bönesvar!

3. Ja, alla dina vägar är nåd
och sanning varje stund
för dem, som tror ditt löftes ord
och håller ditt förbund.

Text: Betty Ehrenborg-Posse efter David (Psalt. 25)
Musik: William Tans´ur

Upp nu, Sion, tveka ej





1. Upp nu, Sion, tveka ej!
Segerkransen väntar dej
i Guds hus i himmelen.
Herren själv berett dej den.

2. Korset vi väl bära får,
utmed branter vägen går,
men där Herren har sin gång
är det änglavakt och sång.

3. Kärlek mild gör vägen kort.
Ångest flyr för hoppet bort.
Vandraren på klippans bro
träder trygg i Kristi tro.

4. Skriftens ord med Andens ljus
leder oss i stormens brus.
Andens glöd och Herrens röst
skänker oss en evig tröst.

5. Paradisets vin och bröd
styrka ger i liv och död,
från all nöd vi hastar hem
upp till Guds Jerusalem.

6. Där församlas Herrens här,
ljuvlig grönska susar där,
och i kärlek, kraft och ro
får vi där för evigt bo.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1851, 1856 (73 år)
Musik. Joël Blomqvist alt. Johan Peter Emilius Hartmann 1860 (55 år)

onsdag 3 april 2013

Upp, upp min själ och sjung



Alt. koral:



1. Upp, upp min själ och sjung!
Stig dristigt upp ur gruset,
inställ dej fri och glad för Guds och Lammets tron!
Fast blicken svag och tung
måst blunda vid det ljuset,
så utgjut dock ditt hjärtas fröjd med jubelton!
Ty du till fröjden
som är i höjden,
till Lammets stora bröllop friköpts med hans blod.
All himlens helga prakt
av Herrens stora makt
har skänkts åt dej, det är ditt arv, din skatt, din lott,
så fröjda dej, betänk, min själ, vad nåd du fått!

2. Du ej vid Sinai
i mörker, blixt och dunder
behöver bäva mer, du bjuden är till fest,
att Sion få bese
och Salems glädjeunder
hos Nya Testamentets Medlare och Präst.
Om lystna världen
har frid i flärden,
så sjung du helig, lov, pris, tack, halleluja!
Ty fast du än är här
och svaga hyddan bär
så får dock hjärtat vara vid sitt hem, sin skatt.
Där kan, där bör, där skall det vara dag och natt.

3. O vilken härlig lott
att Herren lik få vakna
och där förklarad skåda honom som han är!
Då är allt glädje blott,
jag ingenting skall sakna,
nej, då är Lammets brud fullkomligt ren och skär.
Mej kronan räckes,
jag övertäckes
med Jesu Kristi härliga rättfärdighet.
Min gamle Adam svår
och varje bitter tår,
allt blir förbytt i helighet och härlighet
och Gud får pris och lov och tack i evighet.

4. Då redan här jag får
så ofta lycklig vara,
fast dunkel blick blott delvis kan min Herre se,
då himmelsk sång mej når
re´n här med toner klara,
hur härligt skall ej sedan allt för mej sej te!
I lyckans stunder
Guds kärleks under
så ljuvligt strålar mej till mötes redan här.
Men när jag tänker på
att en gång jag skall få
med alla frälsta sjunga Lammets nya sång,
då blir min själ för ändlöst jubel alltför trång!

5. Den nya visan där,
den sjungs till Lammets ära,
och gammal och utsjungen kan den aldrig bli.
Den vill jag redan här
så gott jag kan mej lära
och stämma in i himlens glada melodi:
Guds Lamm ske ära,
som kom oss nära
och som på korset återlöst oss med sitt blod!
Det värdigt är all makt,
kraft, rikedom och prakt,
lov, starkhet, ära, pris och tack båd först och sist!
Och himlen svarar: Amen, det är sant och visst!

Text: Johan Kahl 1745 (24 år, död 1746, 25 år), bearb.
Musik: Finsk folkmelodi, alt. Joel Blomqvist (i så fall med repris på sista raden i varje strof).

tisdag 2 april 2013

Kristus kom från döden



Alt. koral:




1. Kristus kom från döden
med påskdagsmorgonglöden!
Nu sjunger fri och själaglad
hans kyrka genom land och stad:
Ära vare Herren i höjden!

2. Kristus blev i döden

vår räddare i nöden!
Nu sjunger fri och själaglad
hans kyrka genom land och stad:
Ära vare Herren i höjden!

3. Kristus vann mot döden,

nu strömmar livets flöden!
Nu sjunger fri och själaglad
hans kyrka genom land och stad:
Ära vare Herren i höjden!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, övers. A.H. 2012
Musik: Ludvig Mathias Lindeman, alt. Andreas Peter Berggreen

måndag 1 april 2013

Låt oss alla glada sjunga




1. Låt oss alla glada sjunga
halleluja!
prisa Gud med själ och tunga:
halleluja!

2. Kristus har stått upp ur griften,
halleluja,
enligt löftena i Skriften,
halleluja!

3. Dödens fasa är försvunnen,
halleluja,
mörkrets makt är övervunnen,
halleluja!

4. Han sitt folk nu kan försvara,
halleluja,
hos de sina alltid vara,
halleluja!

5. Gud, vi vill dej evigt lova,
halleluja,
evigt glädjas åt din gåva,
halleluja!

Text: Ernst Christoph Homburg 1659 (54 år), sv. övers. Petrus Brask 1690, ngt bearb.
Musik: Troligen svensk, tryckt 1697

Välkommen åter från de döda



1. Välkommen åter från de döda,
Fridsfurste, Hjälte, Evig Far,
som ormens huvud krossat har;
nog sågs din kropp i striden blöda,
ditt hjärta brast, din mun vart kall,
av sorg vi knappt ett ord förmådde,
men som en Simson du dock rådde
och segrade uti ditt fall!

2. Se, Lejonet av Juda vinner
trots dödens udd och satans skott!
Nu har det sådant byte fått
vars like ingenstans man finner:
var enda skapad mänskosjäl
från honom ulven hade rövat,
men fåfängt nu sin styrka prövat,
ty Hjälten var Immanuel!

3. Han är uppstånden, uppenbarad
för våra ögons häpna syn.
Som solen strålande i skyn
står han helt härlig och förklarad.
O, vilken lycklig morgonstund!
Kom, bräckta rör, här får du styrka,
nu kan du på din sällhet yrka,
sen Frälsarn lagt så säker grund.

4. Upp, tungospel, upp, ärestoder,
upp, fröjdeskott från hjärtats skans!
Kom, låt oss fläta segerkrans
åt en så nådig vän och broder!
Lägg skrymtan bort! Här blir en dag
då han allt folk för domen ställer,
då intet jäv och konstgrepp gäller,
men allting skiljes efter lag.

Text: Anders Carl Rutström (1721-1772), bearb. 
Musik: A.H. 1988

Benedicamus (Tackom och lovom Herren)




P: Tackom och lovom Herren! 
(Låt oss tacka och lova Herren!)
F: Herren vare tack och lov.
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

Musik: 1558 (påskserien).

Kom till oss, Jesus, än är vi på vägen



1. Kom till oss Jesus, än är vi på vägen.
Var är den underbara ort belägen,
där vi ditt sällskap får i frid åtnjuta,
där du ditt hjärta vill för oss utgjuta?

2. Ge oss din nåd, när vi vår väg skall vandra,
så att om dej vi talar med varandra.
Går vi till Emmaus på vägen smala
och längtar efter dej, då vill du tala.

3. Vi har profeterna, din egen lära,
apostlar vittnar om din nåd och ära,
men likafullt är våra hjärtan sena
att rätteligen tro din sanning rena.

4. Så kom och i vår själ dej uppenbara!
Du, världens ljus, må själv för oss förklara,
att du, Guds Son, först döden måste lida
och sedan sitta vid din Faders sida.

5. Ja, lär oss söka dej, vår del den bästa,
och våra hjärtan i din kärlek fästa.
Upplys då vårt förstånd och styr vår vilja,
att ingen må oss från din kärlek skilja.

6. Bli kvar hos oss, ty det mot kvällen lider.
Lär oss att vaka under hårda tider,
så vi med Andens olja väl försedda
i väntan efter dej må stå beredda.

7. Gör oss uppriktiga till själ och sinne,
att vi din kärlek har i stadigt minne.
Ja, samla oss, som oron snart förströdde,
och lär oss älska dej, som för oss blödde.

8. O hjälp oss, Jesus, vi är än på vägen
dit där den nya staden är belägen.
Ja, ge oss kraft i tro och hopp att ila,
till dess vi får hos dej en evig vila.


Text och musik: Ur samlingen "Från fädernas tid" (nr 33)
bearb. A.H. 2010