1. Herren är min herde god, mej ska inget fattas. Han mej för till källans flod, när av törst jag mattas. Han mej vederkvicker väl på de ängar gröna, där en ljuvlig ro min själ i hans vård får röna. 2. Far jag vilse hör han mej, vill mej hemåt bära, rätta vägar för han mej, ja, sitt namn till ära. Inte ens i mörkrets dal jag behöver bäva: Du är med, din käpp och stav kan min fruktan häva. 3. Med din stav, ditt ord och råd du mej troget leder, och ett bord av idel nåd du åt mej bereder. Godhet, nåd ska följa mej hela levnadsdagen, sedan blir jag upp till dej i din boning tagen.
Text: Axel Fredrik Runstedt 1908 (47 år), bearb. A.H. 6/4 2016
1. Jesus dej möter med allvar och kärlek, tar dej från folket åt sidan med sej, ser dej i ögat och frågar dej ärligt: "Du som vill följa mej, älskar du mej? Dyrt har jag löst dej med kors och med pina, hjärtat mitt brustit av kärlek till dej. Se, du är tecknad i händerna mina och vill mej följa - men älskar du mej?" 2. Vad ska jag säga och vad ska jag svara - svara den ende som ser ända in? Jesus, du hör om jag än säger bara: "Fyll du mitt hjärta med kärleken din!" Låt mej med Petrus till gensvar bli färdig, även om hjärtkylan ännu mej skär: "Herre, du älskar fast jag är ovärdig, hur kan jag annat än hålla dej kär?" Text: Anders Hovden 1912 (52 år), sv. övers. A.H. 28/1 2015 Musik: Oscar Ahnfelt 1851 (38 år)
1. Påskens stora högtid firar vi med fröjd, Jesus, offerlammet, kom från himlens höjd, göt det blod som utströk all vår orenhet, klädde oss av nåd i Guds rättfärdighet. Äran tillhör Jesus, lova Herren, o min själ! Hosianna, amen! 2. Öppnad är nu graven, templets förlåt, hör! Öppnad är Guds himmel, vägen som dit för. Kristus är uppstånden, segerfanan vår! Barnaskaran samlad fridens hälsning får. Äran tillhör Jesus... 3. Fadern är försonad och vårt samvete, när på korset Jesus offrad vi får se. Inför Fadern är han vår fullkomlighet, svarar inför honom för vår uselhet. Äran tillhör Jesus... 4. Jesus, ge oss nåd att hela vandringen under blodets tecken gå mot himmelen! Dela livets bröd och duka här ditt bord, törstande låt dricka här med fröjd ditt ord! Äran tillhör Jesus... 5. Världen har ej skådat segerfanan vår, otrons barn ej anar glädjen som vi får. Kom nu, Tomas, fira gudstjänst med oss här! Blodrött livets vinträd ljuva frukter bär. Äran tillhör Jesus... Text: Ur laestadianska sångboken Sions Sånger, ngt bearb. Musik: Svensk 1697
1. Som den gyllne solen bryter fram ur tung och kolsvart sky, regn mot ljus och värme byter så allt mörker måste fly, så kom Jesus ur sin grav och ur dödens djupa hav upp med seger över döden ja, med påskdagsmorgonglöden! 2. Tack, du store segerherre, tack, du livets hjälte god, som ej döden kunde spärra in i helvetsmörkrets grop! Tack för att du nu uppstått och på själva döden rått! Denna glädje ingen tunga på långt när kan rätt lovsjunga. 3. Ligger jag i syndens bojor, ligger jag i fattigdom, ligger jag i kalla kojor, ligger jag betryckt och tom, ligger jag förhånad, trängd och av världen utestängd, ska jag i en grav försvinna, här är ändå hopp att finna!
¨
4. Du till livet mej ska väcka med din stora segers kraft. Om än jorden mej ska täcka, maskar tära kroppens saft, eld och vatten sluka mej, dör jag dock i tro på dej. Jag till liv ska åter vakna, ingenting ska jag då sakna.
5. Jesus, ge mej nu den nåden med din helge Ande god att med dina trogna gå den väg som färgats av ditt blod, så att jag ej nånsin mer i den avgrund faller ner, varifrån du upp mej ryckte, då du döden undertryckte.
6. Tack för änglasångens hälsning! Tack för livets fasta ord! Tack för dopets bad till frälsning! Tack för nådens nattvardsbord! Tack för dödens bittra ve! Tack för din uppståndelse! Tack för himmelen du ger mej, där i evighet jag ser dej! Text: Thomas Kingo 1689 (55 år), sv. övers. A.H. 5/12 2015 Musik: Johann Schop 1642
*1. Vad ljus över griften! Han lever, o fröjd! Fullkomnad är Skriften, o salighets höjd! Från himmelen hälsad han framgår i glans och världen är frälsad och segern är hans. Se, bortvält är stenen och inseglet bräckt, och vakten har flytt för hans andes fläkt, och avgrunden bävar. Halleluja!
*2. Här var mellan ljuset och mörkret en strid, dock segrade ljuset för evig tid. Nedstörtad är döden och tron står nu opp bland jordiska öden med himmelens hopp. Ni sörjande kvinnor, vem söker ni här? Den levande ej bland de döda är. Uppstånden är Jesus. Halleluja!
*3. Så himlen oss givit försoning och gjort att graven har blivit till glädjen en port! Ni huvun som böjdes vid korset i bot, lyft blicken och fröjdas trots fienders hot! Kom, skingrade hjord, till din herde igen! Han lever, han lever och följer dej än osynlig från himlen. Halleluja!
*4. Nu storma, o tider! Hans kyrka står fast. Som ljuset sej sprider hans lära med hast. Ut går i all världen hans utsända bud och vittnar bland svärden och bålen om Gud, och vittnar om honom, o tröst i all nöd, som, död för vår synd, ¨ blev genom sin död en förstling till livet. Halleluja!
*5. Ni fromma som klagar, vad sörjer väl ni? Snart är både dagar och nätter förbi. Snart jorden upplåter sin famn till er ro, snart uppstår ni åter likt korn som får gro. Han själv som dem sådde ska komma till slut och samla in skörden, men först skilja ut allt ogräs från vetet. Halleluja!
1. Så är fullkomnat, Jesus kär, vad om din död förkunnat är. Vad Guds profeter förutspått, det har nu i fullbordan gått. 2. Du lydig var din Fader huld till korsets död för mänskors skuld. För mänskors skuld ditt blod utrann, som all vår synd utplåna kan. 3. Nu döden dina ögon sövt, din mun är tyst, ditt öra dövt, men i din död oss liv du ger, ej kan oss döden skada mer. 4. Oss graven synes mörk och kall, men det vårt hopp ej störa skall: när du i graven har lagts ner, dess mörker vi ej fruktar mer. 5. Tack vare dej, o Jesus kär, som för oss pint och dödad är! Tack dej som gravens mörka port har ljus med din begravning gjort! 6. Ja, vila, Jesus, bli och bo nu i mitt bröst med ostörd ro. Har du i mej din vilostad, så far jag sist i graven glad. 7. Du som besegrat gravens makt, du om min grav har vård och vakt, och medan stoftet vilar sej har själen fröjd och frid i dej. 8. Du som ur graven fick uppstå, låt oss med lust ur graven gå och följa dej med salig fröjd till evig ro i himlens höjd. Text: Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb.
1. Jesus till Getsemane har gått från Jerusalem liksom förut. Han och lärjungarna förr har fått där i örtagården vila ut.
2. Jesus ingen vila här skall få. Ångestfull till Fadern han nu ber: "Om du vill - låt kalken från mig gå, men låt blott din vilja, Fader, ske."
3. Petrus, Jakob och Johannes är tyngda utav sömn i denna natt. De kan ej med Jesus vaka här i hans sista, ångestfyllda natt.
4. Ivrigt, böjd till jorden Jesus ber, plågad så att svetten blir som blod, droppar som till marken faller ner. Lärjungarna sov i sorgset mod.
5. "Ja, ni sover, stig nu upp och bed, att ni ej för prövning utsätts här", säger Jesus. "Låt oss gå, ty se, den som skall förråda mig är här."
6. Nu med vakter kommer Judas hit och förråder Jesus med en kyss. Alla som med Jesus kommit dit flyr, trots vad de sagt så säkra nyss.
7. Till översteprästerna man för Jesus för förhör och hårda slag. Petrus, som förnekat, tuppen hör. Natten övergår i Långfredag.
8. Hos Pilatus Jesus plågas svårt. Oskyldig till döden dömes han, av soldater gisslas mycket hårt. Huvudet med törnen kröner man.
9. På en sargad rygg han korset bär. Korsfäst blir den ende som var god. O min själ, för dig han gjuter här oskyldig som offerlamm sitt blod.
10. Jesus på ett kors för alla dör, som för synden döden värda är. Dödens makt han helt om intet gör. Genom Jesu död jag friköpt är.
11. Jesus, du för mig i döden gick. Du till himlen porten öppnat har. Tack att på ditt kors en väg jag fick genom tro till liv - min synd du bar.
12. Jesus, var mitt allt och hjälp mig här alltid minnas vad du gjort för mig. Jesus, led mig, säg mig: min du är. Sist till himmelen mig för - till dig. Text och musik: Hakon Långström 1985 (39 år) [publ. med tillstånd]
1. Se hur nu Jesus rider mot mördarnas palats! Se hur han sakta skrider mot död och avrättsplats! 2. Ja, fast hans gudomsblickar nu fångenskap och nöd så öppet förutskickar, ja, ser en plågsam död, 3. så vill han ej försvinna, men mot det onda gå, han vet att han ska vinna ja, evig seger få. 4. Hans färdsätt är så ringa: en åsna, ingen häst. Så kan han dock betvinga den ondes styrkor bäst. 5. Här är han som vill lösa var syndabunden träl, som himmelsk tröst vill ösa i skrämd och jagad själ. 6. Här, dotter Sion, är han! Din Konung närmar sej! Ej kungakrona bär han, men törne snart för dej! 7. Här är han som vill gjuta för dej sitt hjärteblod, och aldrig ska den sluta, den rika nådens flod. 8. O Jesus, tänk att kunna som jag så gärna vill dej älska någorlunda, ja, hjälp mej själv därtill!
9. Jag lägger gärna kläder på vägen framför dej, med alla dem mej gläder som här församlat sej. 10. Jag lägger blad från palmer in mot Jerusalem, jag sjunger mina psalmer, o Jesus, hör på dem! 11. Mitt hosianna klingar i Andens kraft och fröjd, min själ sej till dej svingar, av nådens vindar höjd. 12. Till lycka, ja, till lycka! Du ärans Konung, gå att döden undertrycka och evig lovsång få! Text: Thomas Kingo 1689 (54 år), sv. övers. A.H. 19/3 2016 Musik: Melchior Vulpius
1. Jesus, du som segern vinner, i Guds stad du rider in. Nu är palmsöndagen inne, nu är folkets hyllning din. Nu är fred och harmoni, "hosianna!" sjunger vi. Ja, men bakom hyllningsglansen skymtar ändå törnekransen. 2. Många, som du vägen visar till ditt rike, ändrar sej. Många som i dag dej prisar kommer snart att håna dej. Gröna palmblad vi nu ser vissnar alltför tidigt ner. Snart där hosianna klingar skränet dej till korset bringar. 3. Du som rider lugnt och stilla på en åsna vägen fram, inget jubel kan förvilla dej, Guds Son, vårt påskalamm. Bredda mantlar, fagra tal döljer inte dödens kval, ändå du av glädje lyser, kärlek till oss alla hyser. 4. Fridens Konung, du ej dröjer fastän Golgata du ser. Himlens Konung, vi oss böjer och din kärleks makt tillber. "Korsfäst!" ropar många än, men du frigör syndaren. Där du med din nåd får stanna ljuder evigt "Hosianna"! Text: Bernhard Severin Ingemann 1825 (36 år) "Jesus, store seiervinner", sv. övers. Karl Edvard Norström 1918 (59 år), bearb. A.H. 2012 Musik: Ludvig Mathias Lindeman, alt. svensk koral 1697