1. O du som skapat jord och himmel,
med vishet alla världar styr,
du tronar bortom stjärnors vimmel,
där för ditt ljus allt mörker flyr.
Vart skapat grand, tillbedjansvärde,
dej hyllning ger av lov och pris.
Men människan din kärlek lärde
att lova dej på barnavis.
2. Dej lovar fågelns glada kvitter
från luftens rymd, från skog och lund.
Dej lovar morgondaggens glitter
på blommans kalk, på markens grund.
I solens glans din ära glimmar
i skrift av eld från himmelen,
och stilla mitt i nattens timmar
i stjärneljus den tindrar än.
3. Dej lovar åskan och orkanen
och västanvindens milda smek.
Dej med sin skönhet prisar svanen
och havets fiskar med sin lek.
Din ära prisar norrskensflamman,
som strålar klar i nordens kväll.
Din ära sjunger allesamman
de höga, snöbetäckta fjäll.
4. Din ära över djupen svallar
med väldighet som havets våg.
Dej Skapare och Konung kallar
de många tusen änglars tåg.
Det klingar lov från myriader
som liv och sång av dej har fått.
Men rätten att dej kalla Fader
blev mänskans underbara lott!
Text: David Nyvall, bearb.
Musik: Lyon 1547
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar