Vad tar jag mej till

1. Vad tar jag mej till
när ingenting går som jag önskar och vill,
när tvivel och hopplöshet tränger sej in
och lägger sej tungt över tillvaron min,
när slutet sej närmar fast livet står still,
//: vad tar jag mej till? ://

2. Var finner jag fred
när tankarna tynger och böjer mej ned?
För frestelser ofta mej ryckte och drev
och synder och sorger, de tryckte och rev,
så foten blev sårad och frid jag ej fick
//: på vägen jag gick ://

3. Det finns inte en
som läker vart sår och får undan var sten,
av alla de stora och visa på jord
som granskar de doldaste krafter och ord,
för alla har synder och blödande sår,
//: nej, ingen förmår ://

4. Min Herre och Gud!
Du ensam kan trösta din sörjande brud.
Du ser hennes tårar, du ser hennes sorg
och visar en väg ifrån frestarens borg.
Den vägen har brudgummen märkt med sitt blod,
//: det ger henne mod ://

5. Om vägen ger sår,
om frestaren ofta min undergång spår,
då för det mej bara till Frälsarens famn,
där stillnar min strid och där har jag min hamn.
Min sköld och mitt svärd och min rustning han är,
//: min Frälsare kär ://

6. Låt drömmarna dö
och planerna vissna som blommor och hö,
om bara min själ kan få vinna sitt slag
och står på sin vakt till förlossningens dag.
Då får jag min krona och skinande skrud
//: av Herren, min Gud ://

Text: Bernt Stöylen, övers. A.H. 2013
Musik: Norsk folkmelodi från Åseral, arr. Fartein Valen

Nu fröjda dej, du vida jord

1. Nu fröjda dej, du vida jord,
åt Herrens nåd och helga ord,
predikat av apostlars röst
och givet oss till evig tröst.

2. När Kristus hade fullgjort allt
som Fadern honom anbefallt,
han sände, efter Guds beslut,
kring jorden sina vittnen ut.

3. Olärda var de, enkla män,
men genom tron på Frälsaren
dock deras ord den styrka fann
som världens vishet övervann.

4. Det var om den uppståndne Krist
de vittnade båd´ först och sist,
om nåden som i honom här
åt hela världen vunnen är.

5. Där ordet blev predikat klart
omvändes hjärtan underbart.
De andligt döda väcktes opp
till liv i kärlek, tro och hopp.

6. Än ljuder detta glada bud
om bättring inför Herren Gud,
om tro på Sonen Jesus Krist,
vår hjälpare mot synd och brist.

7. Gud, lär oss lyssna och förstå
och öppna våra hjärtan så,
att ordets helga rikedom
ej blir för oss till straff och dom.

8. Låt oss betänka det var stund
och bära det i hjärtats grund,
och så i tro och kärlek rätt
dej prisa, som ditt ord oss gett.

Text: Latinsk vesperhymn, Olaus Petri 1536 (43 år), bearb 
(jfr finlandssvenska psalmboken 1986 nr 194)
Musik: Worchester hymnarium 1200-talet / Mikael Weisse 1531