Ack, jordens barn, vår tid är kort

Alt. koral (ur 1939 års koralbok):


1. Ack jordens barn, vår tid är kort 
och våra dar förrinner: 
de som en skugga hastar bort 
och som en rök försvinner. 
Vi ser oss om; och åter är 
ett år tilländalupet:  
dess nöjen liksom dess besvär 
har sjunkit ned i djupet, 
i tidens hav, 
den vida, allom öppna grav. 

2. Vid årets början mångens hopp,
i sköna färger brutet,  
dess hela bana mätte opp 
men släcktes innan slutet. 
Så mången då i sorgfritt hus 
med barn och maka bodde; 
så mången då på framtid ljus, 
på liv och hälsa trodde, 
men lades sen
i graven under mull och sten. 

3. Åt mej du livet än förlänt, 
än låter du mej vandra. 
O Herre, har väl jag förtjänt 
att skonas mer än andra? 
Ack nej, det gör din blotta nåd, 
din kärlek utan ände, 
att jag må se se mitt överdåd 
och inse mitt elände, 
jag syndaträl, 
som tänkt så lite på min själ! 

4. Jag är det trädet i din gård, 
som skulle sparat bliva, 
att en gång, tacksamt för din vård, 
det måtte frukter giva. 
Den ömma vård du tog därom
från år till år du ökte;  
och varje år du återkom  
och frukt på trädet sökte: 
Du kom i år, 
men lika i ofruktbart det står. 

5. »Hugg ner det trädet», säger du, 
»det fruktlöst ut sej breder!»
»Nej, låt det stå ett år ännu!» 
Så Jesus för mej beder. 
Ja, bed, du gode vingårdsman,
din bön allena gäller, 
och hjälp, att frukt jag visa kan, 
förrän mej döden fäller. 
O Jesus, bliv 
den svages kraft, den dödes liv. 

6. Mej föd och vattna med ditt ord 
och med ditt blod så trogen, 
att jag med nytta för din jord 
blir för din himmel mogen. 
Mej för din nåds och kärleks skull 
till Andens frukt uppliva,
ty snart, där trädet föll omkull, 
där skall det ock förbliva. 
Låt för ditt namn 
mej falla, Jesus, i din famn.

Text: Johan Olof Wallin, bearb. A.H. 2014
Musik: Burkhard Waldis, alt. G A Ericsson

Av goda makter trofast innesluten

1. Av goda makter trofast innesluten,
beskyddad väl och tröstad underbart,
med er jag lämnar tiden som är ute
och går med er mot den som stundar snart.

2. Men hjärtat plågas än av gamla minnen
och onda dagars tyngd oss trycka vill.
O Herre, visa våra vilsna sinnen
den frälsning du berett oss alla till!

3. Och om du oss den bittra kalken räcker
så tackar vi och tar den utan knot.
Vi känner handen som du mot oss sträcker,
och allt den ger oss är till liv och bot.

4. Men vill du oss på jorden åter skänka
den lyckas glans som aldrig straffar sej,
så ska vi prövningstiden väl betänka
och varje stund ska vara vigd åt dej.

5. I kvällen lys oss med den helga flamman,
som du till världens mörker sände ned.
Ja, låt dess klara sken oss föra samman
- vi vet att mörkret ej fått makt därmed.

6. När kring oss nattens tystnad ut sej breder,
o låt oss höra klangen från den värld,
där dina barn ditt väsens djup tillbeder
och evigt frambär lovets offergärd.

7. Av goda makter underbart bevarad,

jag går mot vad jag ännu inte vet.

Men Gud är med, i Kristus uppenbarad,

i går, i dag - och i all evighet.

Text: Dietrich Bonhoeffer 1944, övers. Andreas Holmberg 1995

Musik: Tysk melodi med sista strofen som refräng alt. Andrew Lloyd Webbers "koral" ur Jesus Christ Superstar alt. svensk folkmelodi enligt ovan