lördag 2 mars 2013

Min Frälsare, vad själave



1. Min Frälsare, vad själave
du lider i Getsemane,
vem kan det rätt beskriva -
hur helvetets och dödens kval
och bäckarna av Belial
till ångest dej kan driva!
Nöden,
döden
dej förskräcker,
och du sträcker
dina händer
upp mot den som trösten sänder.


2. Så hjälper du min arma själ,
du trofaste Immanuel,
ifrån så stort elände!
Din ångest i en örtagård,
din kamp och strid med döden hård
min dom ifrån mej vände.
Jag bör
därför
dej lovsjunga,
själ och tunga
dej må prisa,
som vill oss din nåd bevisa!

3. Dej vare därför lov och pris!
Ja, låt din Glädjeande vis
min håg och ande styrka,
att jag i mitt Getsemane,
i mitt bekymmer, kval och ve,
må tillitsfullt dej dyrka,
tacka,
blicka
bortom kvalen,
tåredalen,
finna friden 
redan här och efter tiden.

Text: Johann Qvirsfeld 1682, sv. övers. A.P. Amnelius 1690, bearb. A.H. 2013
Musik: Svensk 1697

1 kommentar:

  1. V. 2 löd så här. Bör den vara med? Den är tänkvärd och viktig som meditation, men blir psalmen för lång med den?

    Jag har förtjänat, jag har bort,
    för allt det onda som jag gjort,
    själv utstå sådan smärta.
    Jag skulle denna bitterhet
    med evig skräck och gruvsamhet
    fått smaka i mitt hjärta,
    kvida,
    lida
    straffet, döden,
    själanöden
    i den låga,
    som skall de fördömda plåga.

    SvaraRadera