Så högt har Gud, oss till stor fröjd

1. Så högt har Gud, oss till stor fröjd,
den fallna världen älskat,
att han har sänt från himlens höjd
sin Son, som oss har frälsat.
I synden världen var så sänkt
att hjälp ej stod att finna,
ej nåd att vinna,
om Gud sin Son ej skänkt.
O mänska, det besinna!

2. Men detta är vår själatröst,
en nådens klara källa,
att Jesus har oss återlöst
och lidit i vårt ställe.
O Gud, så stor din kärlek är,
som så oss ville lisa,
oss hjälp bevisa!
En mänskotunga här
kan aldrig nog dej prisa.

3. Ty den som tror på Jesus Krist
för evigt salig bliver.
Den salighet vi hade mist
Gud genom Jesus giver.
Ty inte sände Gud sin Son
att fallna världen döma
och nåden gömma,
nej, frälsa världen från
dess fall och synden glömma.

4. Men den är redan dömd förvisst
och honom Gud förkastar
som ej vill tro på Jesus Krist,
han till fördärvet hastar.
Ty då han inte ville tro
i Sonens namn allena,
Guds Lamm det rena,
Gud honom själaro
och himlen skall förmena.

5. Den som till änden trogen är
skall livet få att ärva.
Det liv som döden aldrig tär
har Kristus oss förvärvat.
Så giv oss, Gud, en stadig tro
som Jesu namn bekänner
med dina vänner. 
Ja, giv oss evig ro,
oss tag i dina händer.  

Text: Israel Kolmodin, bearb. A.H:
Musik: Wittenberg 1541

En röst, en ljuvlig röst jag hör

Alt. koral (psalmens ursprungsmelodi, fast då i 1820 års utjämnade form):




1. En röst, en ljuvlig röst jag hör:

"Stå upp och fira som sej bör

den dag som Herren gör!"
I dag till mej når Herrens ord:
"Kom i min famn, kom till mitt bord!"

2. Jag kommer, Jesus, på ditt bud,
men kläd mej själv i helig skrud,
min Herre och min Gud!
Ikläd mej din rättfärdighet,
att jag må se din salighet.

3. Likt Petrus jag berömde mej,
förnekade och glömde dej -
men du ej dömde mej.
Din blick mej fann, din kärleksblick
till djupet av mitt hjärta gick.

4. Med smärta jag min svaghet ser,
o hjälp mej att jag aldrig mer
dej, Jesus, överger,
men går med glädje dit du går
och bär mitt kors i dina spår.

5. Och när jag önskar återfå
de krafter som jag ser förgå,
jag likt Maria då
vid dina fötter sitta vill
och vad du talar lyssna till.

6. Ett enda mej nödvändigt är:
att hålla dej av hjärtat kär
och tro vad du mej lär.
Av denna kärlek, denna tro
i liv och död har själen ro.

7. De själar du åt himlen vann
på jorden ej sin näring fann,
av stoft ej mättas kan.
Den dryck och föda som oss när,
ditt eget blod, din kropp det är.

8. Dej själv du åt de dina bjöd.
Du är det sanna livets bröd
som frälsar oss från död.
Du är den källa, av vars flod
en kristen hämtar kraft och mod.

9. Så kom att i mitt hjärta bo.
Till dej jag sätter all min tro,
hos dej jag finner ro.
Med dej jag lugn till målet går
och trygg på Herrens dag består.

10. Din Andes vittnesbörd mej lär
att inget mer fördömer här
den som i Kristus är.
Så håll mej kvar i liv och död,
du nådens källa, livets bröd!

Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb. A.H. 2007, 2013, jfr SvPs1986 nr 390
Musik: Olof Åhlström 1825 (69 år) - alt. tysk folkmelodi/Köpenhamn 1569