Ja, kände du, Herre, den darrande hand

1. Ja, kände du, Herre, den darrande hand 
som rörde din mantelfåll, 
då folket en gång vid Tiberias´ strand 
dej trängde från alla håll, 
då känner du också den hand, som ännu 
sej sträcker i nöden till dej! 

2. Och hörde du bönen som saknade ord, 
men dock som ett nödrop ljöd, 
och skådar du ännu kring hela vår jord 
med hjärta för all dess nöd, 
du hör ock den bön som ur djupaste nöd 
än stiger till dej utan ord. 

3. Och sade du fordom: "Min dotter, hav tröst, 
din tro, se den hjälpte dej!" 
så viskar du än med din ljuvliga röst 
de orden jämväl till mej, 
och bördan som nyss ner till jorden mej tryckt 
du lyfter ifrån mej med ens. 

4. Tack, käraste Herre och Frälsare god 
för så outsäglig nåd! 
Ja, tack för ditt renande, helande blod 
och tack för ditt frälsningsråd! 
Allt, allt är av dej och allt gör du själv 
- pris, ära och tack vare dej!

Text: Lina Sandell 1874 (42 år), bearb. A.H. 2010
Musik: G Lundström, alt. Leonard Höijer