Herre, dig i nåd förbarma

1. Herre, dig i nåd förbarma,
hör ditt folk som hjälp begär,
du som ömmar för de arma
och vår enda tillflykt är.
Kom att från vår hjässa vända
våra synders svåra lön
och ditt ljus från höjden sända.
Fräls ditt folk och hör dess bön.

2. Du som med en faders hjärta
bär en faders ljuva namn,
du som under dödens smärta
öppnat oss en broders famn,
du som världens väl bereder,
söker oss på villostig,
kallar, väcker, styr och leder,
över oss förbarma dig.

3. Oss som dina lagar brutit
skona, milde Herre Gud.
För det blod din kärlek gjutit,
hjälp oss, milde Herre Gud.
Från de brott, som dig bedröva,
då vi trampa dina bud,
från de lustar, som oss söva,
oss bevara, Herre Gud.

4. Från allt ont som hjärtat leder
till begärens villostig,
från försåt som fall bereder,
hungerns fasa, pest och krig,
uppror, tvedräkt, brand och lågor,
hagel, storm, din vredes bud,
och från evighetens plågor
oss bevara, Herre Gud.

5. Du som föddes mänskors like
och ditt liv för världen gav,
du som öppnade ditt rike
då du uppstod ur din grav
och beseglade din lära
då du klädd i segerskrud
återgick till himlens ära,
hjälp oss, milde Herre Gud.

6. Skydda, styr och fräls din kyrka,
samla själv din spridda hjord.
Giv dess herdar mod och styrka
rätt att lära livets ord.
Räck din hand åt dem som falla,
och med nådens milda ljud
de förförda återkalla.
Hör oss, milde Herre Gud.

7. Du som världens synd borttager,
över oss förbarma dig.
Du som världens synd borttager,
led oss på den rätta stig.
Du som världens synd borttager,
avvänd våra synders lön.
För det blod som dem avtvager
giv oss nåd och hör vår bön.

Text: Samuel Ödmann fritt efter Litanian, bearb.